Dödsångest och nya böcker…

Jag har varit nära att dö tre gånger. I alla fall som jag vet om. När jag föddes fick jag något som man på den tiden kallade ”Barnkolera”. Smittad på BB. Mina föräldrar fick åka hem utan mig och inte besöka mig mer än att titta på mig genom en glasruta. Det är i alla fall så jag fått det berättat för mig. Jag vägde bara 2.800 ca men var fullgången och stark vad det föreföll, eftersom jag överlevde. Detta var 1968.

Nitton år senare var det dags igen då jag drabbades av TSS-Toxic Shock Syndrome med sepsis och organsvikt. Jag låg flera veckor på IVA varav en vecka i respirator och hade dialys under drygt en månad. Jag var en vältränad 19-åring som dansade flera gånger i veckan men förvandlades till en tunn 48-kilos kropp, utan vare sig muskler eller ork. Så jag vet vad en vecka i respirator gör med en. Jag orkade knappt spotta ut tandkrämen när jag borstat tänderna. Jag bodde i London då och vårdades där men fick efter sex veckor flygas hem med SOS-Alarm till Sverige och en veckas eftervård.

Samma månad jag skulle fylla 44 år upptäckte jag en knöl i höger bröst som visade sig vara cancer. Två cancertumörer hittades, hormonella men känsliga för olika hormon. Jag fick opereras och fick cytostatika och strålning under det närmaste året. Om allt detta har jag bloggat tidigare på ”Majvors Memoarer” så det tänker jag inte ta här och nu. Men dödsångesten finns för alltid kvar och skräcken att det ska komma tillbaka. Det är hanterbart men går i vågor.

Så kommer Covid-19 och skrämmer skiten ur en. Hur känslig är jag med en kropp som varit nedbruten till knäskålarna av cytostatika. Har en autoimmun sjukdom och är inte särskilt vältränad. Eller jag kan vara ärlig och säga, katastrofalt otränad. Känns som att om jag drabbas så överlever jag inte detta virus med allt vad det innebär. Det kan jag inte veta men det är så det känns.

Som sagt jag vet hur det är att ligga i respirator. Eller ja det kommer jag ju inte ihåg eftersom jag var nedsövd. Men jag minns hur det var efteråt. Du måste lära dig gå igen, så illa är det. Alla muskler förtvinar snabbt. Kom då ihåg att jag var en vältränad 19-åring. Jag vill inte utmana döden en fjärde gång. Inte förrän på ålderdomens höst i alla fall.

Vart vill jag komma med detta då? Jag vet egentligen inte. Dela med mig lite av coronapaniken kanske. Jag måste jobba. Jag måste antagligen träffa coronasjuka i mitt arbete. Har inte möjlighet att jobba hemifrån. Det spär ju på dödsångesten jag redan har. Skulle så önska att de som kan, i alla fall höll sig hemma och inte rände runt ute på affärer eller på restauranger etc. Alldeles för mycket folk ses ute på ställen där FHM bett oss att inte vara. Jag undrar ofta vad det är för fel i huvudet på folk som inte kan förstå allvaret i detta.

Men nog om corona.

Måste i alla fall säga att det är tur att så mycket går att göra via nätet. En bekant till mig hade sin bokrelease i veckan och även om det såklart hade varit fantastiskt mycket roligare att närvara på riktigt, så var det fint att kunna vara med digitalt.

Väntar nu på att boken ska landa i brevlådan. Jag ska vara med i en bokcirkel som Sofia Ymén, författare, lektör och den som håller i FB-gruppen Feelgoodfredag ordnar ihop med Anne-lie. Ska bli så kul.

Väntar också på att Christoffer Holts bok ska komma i handeln. Jag ville få tag i den inför Valborgshelgen för att ha och mysa med dessa lediga dagar. Men lyckades inte. Är så taggad på den. Han var med i morse på Nyhetsmorgon och berättade om den. Det klippet går att se på TV4 Play.

På tisdag ska jag vara med på Marie-Louise Marcs bokrelease. Också den digitalt. Hon kommer ut med en ny bok, som inte hänger ihop med hennes andra böcker som handlar om Betty. Jättenyfiken på den. Ska bli roligt att läsa då jag tyckte om hennes Bettyserie.

Själv fortsätter jag skriva på mitt manus. Vissa dagar får jag mycket gjort, andra mindre. Jag har jobbat med dialoger denna vecka då det är läxan till nästa träff på ”Skriva Feelgood” kursen jag går. Vi hann bara ses två gånger innan corona slog till och nu ”ses” vi digitalt. Det funkar ju det också.

Jag har också hittat en podd som jag håller på att lyssna igenom. Nästan alla avsnitt är bra. ”Skriv en bestseller-eller en annan bok” heter den och det är Caroline Eriksson och Ninni Schulman som har den. Eller hade. Det finns inga nya avsnitt. Men ganska många från förut att lyssna på.

Sällskap vid poddlyssning

Planerade att sitta ute och läsa i solen idag. Tänkte ”Jag ska bara dammsuga först”. Det var dumt. Så ska jag aldrig mer tänka. För solen hann försvinna och det började i stället regna. Det var det terrasshänget.

I går var jag i alla fall ute lite. Planterade lite blommor och nya kryddkrukor.

Just det! Jag har nästan klämt två säsonger av en kanonserie på Netflix under helgen. ”The Kominsky Method”. Hoppas det kommer fler säsonger.

Jag väljer att tro att det finns hopp om livet och ett liv efter corona. Så jag har anmält mig till Jorun Modéns författarkurs 3 till hösten. Jag har ju gått 1 och 2 hos henne. Men denna gång har jag valt halvfart på distans för det kan vara lagom känner jag. Hoppas också att Feelgoodkursen kan få en fördjupad fortsättning för oss som gått grundkursen. Det vore väldigt roligt.

Men först ska vi ha sommar…

Gott Slut 2019 och Gott Nytt 2020…

Sitter med morgonkaffet och gör som så många andra. Summerar 2019 och funderar över vad jag vill med 2020.

Rent spontant känns det som om 2019 varit lite tungt. Utan att riktigt kunna ta på det så har det inte känts så roligt. Hoppas kunna bena ut varför så jag kan ändra på det inför nästa år.

En del kan nog bottna i att jag tappat aptiten av min medicin (som ska minska risken för återfall i bröstcancern). Det låter ju i och för sig inte så farligt. Men eftersom ett av mina stora intressen, ja kanske till och med varit det största, att laga mat, förkovra mig i recept, prova nya rätter etc helt försvann i hop med att matlusten försvann. Så försvann mycket av det jag njöt av i vardagen. Som förgyllde tillvaron. Ni som följer min matblogg (https://nouw.com/minmat), kanske märkt de sinande inläggen där. Riktigt tråkigt är det och jag hoppas det vänder. Bara fyra år kvar att äta medicinen…kämpar på!

Men jag har ändå under året varit på en del vinprovningar, gått en vinkurs på nätet och en riktig höjdare var min resa jag gjorde ensam till Dubrovnik. Där åt jag mycket gott och deltog i ”Good Food Festivalen” (se inlägget innan). Jag vill absolut göra en ensamresa igen i år. Det fick mig att må så bra. Balsam för själen och det kommer jag att ge mig själv så mycket jag har råd med.

Även resan med yngsta dottern till Krakow var underbar. Vi utforskade staden vad gäller mat, shopping och en del historia (finns ett inlägg här därifrån också).

Något som varit väldigt roligt är att jag har utvecklat mitt skrivande. Jag har gått författarkurs 1 och 2 hos Jorun Modén. Deltagit i seminarier ”Att skriva för barn-och ungdom” och ”Att skriva Feelgood”.

Varit på ”Feelgoodfestivalen” i Mariefred (jättekul, läs inlägg om det här i bloggen om du är nyfiken på att gå i år) och ”Feelgoodkväll” på Rival. Ja just det, Simona Ahrnstedts bokevent för nya boken ”Bara lite till” var jag också på en kväll.

Jag har gästat Printz Publishings öppna hus för att det är så trevligt ordnat och för att köpa lite nya böcker. Det är ett par gånger om året och jag hoppas de fortsätter med dem.

Vad gäller skrivandet så ska jag jobba på att fortsätta utveckla det och jobba vidare med mitt manus. Under våren kommer jag att gå ”Att skriva Feelgood” för Jenny Fagerlund. Det ska bli jätteroligt och hoppas det blir ett skönt gäng på kursen. Gillar att vi alla är intresserade av att skriva i samma genre, vilket inte alla gjorde på de andra kurserna. Eftersom man läser varandras texter och ger feedback är det lättare att göra det när det är något man själv är intresserad av att läsa och skriva.

Jag hoppas som sagt inför 2020 att kunna resa iväg ensam igen. Jag skulle också gärna vilja ”börja om” att resa med en dotter i taget. Jag har rest med dem alla tre, en var i 9-10 års åldern, när de gått ut 9-an och skulle nu vilja göra så med dem när de fyllt 20. Så äldsta dottern (nu 22 år) är först ut i så fall.

Jag vill ta mig tid att läsa mer samt skriva mer disciplinerat. Jag vill lära mig laga mer Vegomat. Har två vegetarianer hemma och har upptäckt att jag själv tycker det är rätt gott om det är bra gjort. Maken reser mycket i jobbet så ofta är det bara vi tre hemma och det känns onödigt att laga något extra bara till mig. Även om jag såklart kommer att lägga till en och annan kött-eller kycklingbit till den vegorätt jag lagat när det kan passa. Det vill jag inte vara helt utan.

Vad har jag mer för planer då? Förutom alla resor på helgerna till yngsta dotterns tävlingar i Hiphop och nu också Konstnärligt.

Jag kommer att åka på ”Feelgoodfestivalen” i år igen. Planerar att gå på bokmässan i Göteborg (hotell fixat sen länge och det var inte lätt kan jag säga) i höst. Jag och en kompis ska se Danny i Globen i April.

Älskar att planera in saker och fylla min pappersalmanacka (ja jag är av den sorten som vill ha en sån) med roliga saker att se fram emot. Lika skönt är det också att ibland vända upp bladet och se att veckan är helt tom. Då ser jag framför mig oceaner av tid att läsa, se Netflixserier och bara göra det som faller mig in.

Jag lovar aldrig att träna, oavsett tid på året. Definitivt inte i Januari när alla andra gör det och det är smockfullt på Frisks (det är där jag har kort). Det går i perioder för mig med träning. Nu har ett knä bråkat under hösten och jag har haft jätteont och inte kunnat/vågat träna. Men det är röntgat nu och de har inte hittat något konstigt så med smärtstillande ska jag kunna träna. Men jag låter alla nyårslöften som springer till Friskis nu efter jul köra igång och sen när typ hälften fallit bort, som det brukar bli, då börjar jag.

Jag vill önska alla ett Gott Nytt År och hoppas ni får ett fantastiskt 2020 oavsett hur 2019 varit.