Om att komma vidare…

I söndags vinkade vi av mellandottern som varit med oss på landet över Midsommar, men som nu skulle åka hem och ta hand om katterna bl a. Hon tog tåget från Västerås till Stockholm. Vi passade på att fika i hop i väntan på tåget. Vilken härlig tapet de hade på Espresso House. Jag blev sugen på att sitta där och både läsa och skriva.

När vi vinkat av henne så passade vi på att ta en promenad i Västerås gamla delar. Mysigt. Försöker lagra mina intryck i fall jag behöver liknande miljöer när jag ska skriva.

Väl tillbaka på landet läste jag ut Mari Jungstedts bok ”Ett mörker mitt ibland oss”. Jag brukar gilla hennes böcker men denna tycker jag var sådär.

Betydligt bättre fast i en annan genre var ”Sicilia Amore” av Disa Aberg. Den läste jag i går och ingår i mitt första urval av semesterböcker som ni ser här nedan. Verkar vara mycket populärt just nu i Feelgoodgenren att ha ett omslag med en kvinna, helst i hatt, avbildad bakifrån. Har fler böcker hemma med liknande omslag.

I dag har jag börjat på ”Kalla mig Amanda” av Josefine Sandblom. Men har inte hunnit mer än ett par sidor så den kan jag inte säga något om än.

Jag har läsflow nu. Betydligt sämre skrivflow. Försökte sitta i går kväll när jag var ensam och maken och dottern var ute på kvällsfiske. Men jag fick väl tre meningar skrivna. Har liksom fastnat i att jag inte vet var berättelsen ska ta vägen. Kommer på lösryckta scener i olika personers ”liv” men vet inte riktigt hur de hänger i hopp och varför. Börjar inse vikten av att skriva ett synopsis. Ska börja med det. Men det känns svårt. Låg och läste på olika bloggar och skrivarsidor om hur man kan göra. Men det lossnade inte i mitt huvud vad gäller min berättelse. Kanske går bättre idag.

Jag kommer på massor om en person i min berättelse, där det ”flödar på”. Men jag vet inte om jag är så intresserad av att skriva det om det som händer henne. Eller så är det just det jag ska skriva om eftersom det är det som liksom rasslar ur mig. Hm jag vet inte.

Kanske ska försöka med post-it lappar som många gör. Skriver scener på dem, olika färger för olika personer och klistra upp dem i ordning det händer. Men även om jag gör det så kan det vara bra att komma på slutet. Vart berättelsen ska ta vägen. Inte bara ha som jag har nu, händelser mitt i.

Hur gör ni när ni inte kommer vidare?

Well, det får bli nya tag idag.

Ha en skön tisdag!

Det här med att åka tåg…

Det händer några gånger per år att jag åker tåg. Dottern tävlar i Hiphop så det brukar bli resor till Mora, Göteborg och Söderhamn med tåg. Nu i helgen var vi till Mora. Jag blir lika fundersam varje resa, över fenomenet att inte sätta sig på sin egen plats.

Med en bokad biljett så får man också en plats. Men det kliver alltid på folk som sätter sig var som helst och säger till varandra typ: ”Vi har 43 och 44, detta är 48 och 49 men vi sitter här till någon annan kommer”.

Men VARFÖR??? Varför inte ta sin egen plats direkt?? Nej då ska de som har 48 och 49, sen kliva på och stå som frågetecken över att deras platser är upptagna. Tro att de är i fel vagn, börja leta fram biljetten och dubbelkolla för att sen säga:

”Ursäkta, men detta är våra platser”

”Ja men jo, vi ska flytta oss”….och börjar böka ner väskor etc för att flytta sig två meter.

Tror ni detta stoppar upp för alla andra som tänker inta sina platser? Ja, då tror ni rätt.

Det slår aldrig fel det är så här VARJE gång. But Why??

Annars hade vi en trevlig resa med lite spel och läsning.

Köpte en härlig tidning att förlora mig i!

Jo det är en till sak till som jag också reagerar på när jag reser med både tåg och flyg. Det är hur man kan låta sina barn/ungdomar (för det är företrädelsevis de som gör så) gå på toaletten barfota eller i bara strumpor. Men alltså hur äckligt!!! Har ni sett golvet på en tåg- eller flygtoalett? Så sunkigt. Särskilt efter typ 4h resa och många besökare varit där. Några har också efter (nu antar jag orsaken) några öl missat var det var meningen att de skulle pricka. Med ett inte alltför läckert resultat.

Ut kommer man sen, med bara eller strumpbeklädda fötter och som har något man inte vill veta vad det är under. Inte sällan (eftersom barn är lite mindre och kan knöla ihop sig) är dessa fötter sen uppe på sätet.

Om man säger så här. Byxor jag rest i läggs alltid i tvätten när jag kommer hem. För vem vet vem som satt på min plats resan innan!

Denna resa provade vi också ”Pizza on line” för första gången. Beställde direkt till hotellet. Ingen avgift. Bara krav på minimibeställning för 115:-. Men två pizzor och två läsk vart 255:- så det kom ju över gränsen. Billigt. Om det är lika billigt att göra samma beställning i Stockholm vet jag inte. Men det är tveksamt. Fort gick det också. Tror det tog 10 min från att jag klicka in och betalat beställningen till de ringde och sa att de var utanför hotellentrén.

Bestick fick vi låna av hotellet. Kanon. Detta kommer vi garanterat göra fler gånger.

Nu har jag landat hemma i sängen och i morgon är det jobb.

Så over and out!