Jag har varit nära att dö tre gånger. I alla fall som jag vet om. När jag föddes fick jag något som man på den tiden kallade ”Barnkolera”. Smittad på BB. Mina föräldrar fick åka hem utan mig och inte besöka mig mer än att titta på mig genom en glasruta. Det är i alla fall så jag fått det berättat för mig. Jag vägde bara 2.800 ca men var fullgången och stark vad det föreföll, eftersom jag överlevde. Detta var 1968.

Nitton år senare var det dags igen då jag drabbades av TSS-Toxic Shock Syndrome med sepsis och organsvikt. Jag låg flera veckor på IVA varav en vecka i respirator och hade dialys under drygt en månad. Jag var en vältränad 19-åring som dansade flera gånger i veckan men förvandlades till en tunn 48-kilos kropp, utan vare sig muskler eller ork. Så jag vet vad en vecka i respirator gör med en. Jag orkade knappt spotta ut tandkrämen när jag borstat tänderna. Jag bodde i London då och vårdades där men fick efter sex veckor flygas hem med SOS-Alarm till Sverige och en veckas eftervård.

Samma månad jag skulle fylla 44 år upptäckte jag en knöl i höger bröst som visade sig vara cancer. Två cancertumörer hittades, hormonella men känsliga för olika hormon. Jag fick opereras och fick cytostatika och strålning under det närmaste året. Om allt detta har jag bloggat tidigare på ”Majvors Memoarer” så det tänker jag inte ta här och nu. Men dödsångesten finns för alltid kvar och skräcken att det ska komma tillbaka. Det är hanterbart men går i vågor.

Så kommer Covid-19 och skrämmer skiten ur en. Hur känslig är jag med en kropp som varit nedbruten till knäskålarna av cytostatika. Har en autoimmun sjukdom och är inte särskilt vältränad. Eller jag kan vara ärlig och säga, katastrofalt otränad. Känns som att om jag drabbas så överlever jag inte detta virus med allt vad det innebär. Det kan jag inte veta men det är så det känns.

Som sagt jag vet hur det är att ligga i respirator. Eller ja det kommer jag ju inte ihåg eftersom jag var nedsövd. Men jag minns hur det var efteråt. Du måste lära dig gå igen, så illa är det. Alla muskler förtvinar snabbt. Kom då ihåg att jag var en vältränad 19-åring. Jag vill inte utmana döden en fjärde gång. Inte förrän på ålderdomens höst i alla fall.

Vart vill jag komma med detta då? Jag vet egentligen inte. Dela med mig lite av coronapaniken kanske. Jag måste jobba. Jag måste antagligen träffa coronasjuka i mitt arbete. Har inte möjlighet att jobba hemifrån. Det spär ju på dödsångesten jag redan har. Skulle så önska att de som kan, i alla fall höll sig hemma och inte rände runt ute på affärer eller på restauranger etc. Alldeles för mycket folk ses ute på ställen där FHM bett oss att inte vara. Jag undrar ofta vad det är för fel i huvudet på folk som inte kan förstå allvaret i detta.

Men nog om corona.

Måste i alla fall säga att det är tur att så mycket går att göra via nätet. En bekant till mig hade sin bokrelease i veckan och även om det såklart hade varit fantastiskt mycket roligare att närvara på riktigt, så var det fint att kunna vara med digitalt.

Väntar nu på att boken ska landa i brevlådan. Jag ska vara med i en bokcirkel som Sofia Ymén, författare, lektör och den som håller i FB-gruppen Feelgoodfredag ordnar ihop med Anne-lie. Ska bli så kul.

Väntar också på att Christoffer Holts bok ska komma i handeln. Jag ville få tag i den inför Valborgshelgen för att ha och mysa med dessa lediga dagar. Men lyckades inte. Är så taggad på den. Han var med i morse på Nyhetsmorgon och berättade om den. Det klippet går att se på TV4 Play.

På tisdag ska jag vara med på Marie-Louise Marcs bokrelease. Också den digitalt. Hon kommer ut med en ny bok, som inte hänger ihop med hennes andra böcker som handlar om Betty. Jättenyfiken på den. Ska bli roligt att läsa då jag tyckte om hennes Bettyserie.

Själv fortsätter jag skriva på mitt manus. Vissa dagar får jag mycket gjort, andra mindre. Jag har jobbat med dialoger denna vecka då det är läxan till nästa träff på ”Skriva Feelgood” kursen jag går. Vi hann bara ses två gånger innan corona slog till och nu ”ses” vi digitalt. Det funkar ju det också.

Jag har också hittat en podd som jag håller på att lyssna igenom. Nästan alla avsnitt är bra. ”Skriv en bestseller-eller en annan bok” heter den och det är Caroline Eriksson och Ninni Schulman som har den. Eller hade. Det finns inga nya avsnitt. Men ganska många från förut att lyssna på.

Sällskap vid poddlyssning

Planerade att sitta ute och läsa i solen idag. Tänkte ”Jag ska bara dammsuga först”. Det var dumt. Så ska jag aldrig mer tänka. För solen hann försvinna och det började i stället regna. Det var det terrasshänget.

I går var jag i alla fall ute lite. Planterade lite blommor och nya kryddkrukor.

Just det! Jag har nästan klämt två säsonger av en kanonserie på Netflix under helgen. ”The Kominsky Method”. Hoppas det kommer fler säsonger.

Jag väljer att tro att det finns hopp om livet och ett liv efter corona. Så jag har anmält mig till Jorun Modéns författarkurs 3 till hösten. Jag har ju gått 1 och 2 hos henne. Men denna gång har jag valt halvfart på distans för det kan vara lagom känner jag. Hoppas också att Feelgoodkursen kan få en fördjupad fortsättning för oss som gått grundkursen. Det vore väldigt roligt.

Men först ska vi ha sommar…