Det är inte ofta jag berättar för andra om mina karaktärer som jag skriver om i det feelgoodmanus jag nu redigerar och nästan är klar med. Jag har skrivit lite om husvagnsparet här på bloggen men det är ett annat manus. Nu ska ni få en glimt in i Magdalenas värld. Magdalena är en av fem karaktärer i mitt manus. 75 år, bor på Östermalm, anser sig lite finare och lite bättre än alla andra. Hon är ensamstående, bitter på män och har en vuxen son som hon inte förmår visa någon kärlek och oftast utnyttjar. Hon älskar sin hund Sixten och löjrom.

I går hade jag ett ärende in till stan. Och efter det passade jag på att gå i Magdalenas fotspår. Jag är inte obekant med hennes ”hoods” då jag som 22-åring bodde på Östermalm ett kort tag och arbetade på Hamngatan, vägg i vägg med NK. Så jag har ”grävt där jag stått” som man säger. Det var ändå roligt att vara där med hennes ögon. Jag har inte varit in till stan sen Covid bröt ut, och hade en del frågor att få svar på även om jag känner till området.

Här på Karla Frukt, träffade Magdalena mannen som gjorde henne gravid och sen försvann. Han som gjort henne bitter på alla män inklusive sin egen son. Det enda manliga hon kan med är hunden Sixten, och honom älskar hon som sagt.

Det är på Karlavägen hon tar många av sina hundpromenader. Här på bänken träffar hon Alva och en vänskap över generationer tar sin början.

På Karlavägen ligger också Ica Esplanad. Det är Magdalenas alldeles egna butik. Tycker hon. Här motar hon bort de som avslöjar sig genom att inte hitta i butiken, det vill säga inte hör hit och dem straffar hon på sitt alldeles egna vis.

Hon hänger gärna på Dramaten och dricker båden en och två glas bubbel.

På NK låter hon sin son både bjuda på lunch och handla saker till henne. Magdalena älskar NK och det är här eller på Östermalmshallen hon äter lunch. Sixten är självklart med och det var en av sakerna jag var tvungen att kolla, att det är okej att ta med hunden in.

Alltså åt jag också lunch där och som tur var hade damen vid bordet bredvid med sig sina hundar och jag fick svar på frågan utan att fråga. För övrigt en god och mysig lunch där jag insöp atmosfär, ljud och dofter.

Eftersom Magdalena får sin son att handla Lexingtonhanddukar till henne behövde jag bege mig till inredningsavdelningen för att se om det fanns några handdukar där. Och ja, det fanns det. Inte bara i en färg. Himmelsblå fanns garanterat, så check på den detaljen i boken.

Magdalena finner det ganska arbetsamt att äta lunch med sin son. Kanske inte så mycket på grund av sonen, utan mer för alla andra som nödvändigtvis ska till NK just när hon ska dit. Efteråt tar hon sig gärna ett glas vin och ett par oliver på Wellington Hotel. Ett stamställe som ligger nära hennes bostad. Vid ett besök här får vi också se en annan sida av henne. Men det tänker jag inte avslöja nu.

Här var jag tvungen att gå in och fråga om man fick ha hund med sig in. Det gick alldeles utmärkt, så check på den detaljen också!

Ett par kvarter därifrån, på Skeppargatan 28 bor hon. I en liten tvåa som hon kallar våning. Hon skulle aldrig avslöja för väninnorna att det bara är en tvåa. Hon bor kort och gott i en ”vååååning på Östermaaalm”. Så det så.

När jag ätit min lunch på NK och besökt Lexingtonhörnan så passade jag på att åka upp till bokavdelningen. Det hade varit författarsamtal med Rachel Molin och Jonas Karlsson, vilket jag tyvärr missade. Men de stod och signerade sina böcker. Jag hade inte någon av böckerna så jag köpte båda.

Eftersom jag var så tidig på stan var jag ”klar” tidigt och kunde passa på att åka hemåt innan fredagsrusningen. Det blev eftermiddagskaffe, skrivtid och mys i soffan innan det var dags att hämta Amalia på jobbet och laga middag.

Jag köpte också lite goda teer på Sibyllan och NK, så nu har vi till höstrusket.

Idag blir det mer skrivtid. Amalia ska åka in till stan och plugga på café, Alma jobbar på Granit och maken jobbar på sitt rum. Han jobbar dygnet runt inför släppet av HBO Max nu på tisdag.

Så det blir lugnt och tyst, bara jag och katterna. Perfekt för skrivande.

Hoppas ni får en fin söndag.