Det är ganska utelämnande att lämna iväg en text man jobbat med i flera år. Även om man låtit andra läsa och tycka om texten förut. Det är förstås givande och man blir glad för både ris och ros så att man kan ändra, skriva om, skruva till och lära sig. Men det är skillnad att lämna iväg alltihopa.
Jag ser väldigt mycket fram emot utlåtandet. Jag är beredd på att skriva om massor. Och jag är så glad att kunna få proffsögon på det och efter det kunna jobba vidare med x antal redigeringsvändor. Det känns också som jag kommer att få ett hum om vad jag faktiskt är bra på, vad jag definitivt ska lära mig mer om och vad jag behöver stryka eller vässa. Sen blir det dags för testläsare.
Jag har valt en lektör jag blivit rekommenderad från flera håll.
Senaste tiden har jag annars nördat ner mig i den dramaturgiska kurvan. Jag tycker det är svårt. Speciellt att se om den finns där i en redan skriven text. Inbillar mig att det blir lättare i nästa manus då jag redan på planeringsstadiet kan utgå ifrån den. Det gjorde jag inte när jag satte igång med detta manus, då visste jag faktiskt inte ens att det fanns en sån kurva. Men flera kurser senare och ett antal lästa skrivböcker är jag varse. Men det är inte lätt.
Det finns många bra böcker i ämnet och detta är en av dem:
Nästan all ledig tid sitter jag i soffan och skriver. Det är så roligt. Nu när första manuset är iväg för lektörsläsning, skriver jag på nästa och planerar ett tredje. Alla Feelgood. Min favoritgenre.
Försöker också hinna läsa. Uteslutande Feelgood då med. Möjligen slinker en deckare emellan. Jag är också med i ett skrivsammanhang, där vi ses och skriver regelbundet, har coachingar, responsgrupp och workshops samt författarbesök. Allt digitalt. Superkul och lärorikt.
Maken älskar att fiska. Han åker till landet och gör det medan jag sitter hemma i soffan och skriver. Han jobbar hemma sen länge och behöver lite miljöombyte. Jag som måste åka till jobbet, tycker det är skönt att vara hemma. Samt att jag skjutsar Amalia till och från jobbet på lördagar så hon inte behöver åka kommunalt i dessa covid-tider.
Förra helgen var vi faktiskt ute och gick hela familjen. Det var inte igår om man säger så! Jättemysigt utmed Djurgårdsbrunnskanalen.
Den här helgen fick maken med sig Agnes till landet och jag är hemma och är taxi till Amalia som jobbar på dansskolan till 21.20 i kväll och tidigt i morgon bitti igen.
Jag kommer att hänga i soffan med kaffe och dator och skriva vidare när jag inte är ute och åker.
Jag hoppas hinna med bloggen lite mer. Men misstänker att när jag fått tillbaka mitt manus kommer jag att grotta ner mig i det och allt annat kommer att få stå tillbaka.
I kväll blir det i alla fall Masked singer och i morgon Eurovision.
Ha det gott!
Skriv & Res med Therese 