När vet man att man är klar med sin text? När är den redo att skicka till förlag? Det finns nog inga rätta svar, det är antagligen olika beroende på vem man frågar.

Jag känner nog att det är färdigpillat nu. Jag skriver nog, för än har jag inte vågat trycka på sänd. Manuset och följebrevet ligger där prydligt förpackat i pdf-format. Men kan jag ha missat något? Kan det fördjupas lite mer här eller där? Ska jag fixa till något mer, eller inte?

En del skriver att de ångar att de pillat så mycket innan, eftersom mycket ändå skrivs om, om man blir antagen. Andra skriver att man inte kan pilla mycket nog. Jag vet inte, jag tror ändå det är någon slags känsla. Att nu är det dags. Och jag tror att jag är där idag.

Samtidigt är det en skön känsla att inte skickat iväg det. Jag är klar, men kan fortfarande tänka att jag är en oerhört lyckad författare eftersom inga refuser trillar in så länge jag inte skickat iväg något. Ja, som det där att inte skrapa trisslotten, du kan känna dig som en vinnare så länge den ligger där oskrapad 🙂

Hur som helst när knappen är tryckt och manuset iväg, går arbetet vidare med del två i Grödebysviten. Arbetsnamn:

Kanske tråkig titel, men jag kommer säkert på något bättre innan det är dags för den att skickas iväg.

I dag vill jag tipsa om min skrivkompis Anna Charlotta Wikmans bok ”För allas bästa”, som hon i dagarna debuterat med hos Lavender Lit. Spana in den, läs eller lyssna!

Jag är ivrigt påhejad i mitt skrivande av den här skrutten. Sally, Amalias fina hund som hänger med mig när dottern jobbar eller är med kompisar. En mysig tik, men vi tror att första löpet är på G för hon är inte riktigt sig själv, läs asjobbig-ish. Men vi har aldrig haft hund förut så vi vet inte riktigt. Men hon blir ett år i april så det är inte helt osannolikt.

Nästa bok att läsa är denna. Ligger nu överst i TBR-högen sedan flera veckor men jag har inte hunnit läsa. Också en fördel med att trycka på sänd, det blir lite mer lästid.

Men i kväll blir det såklart Mello. Hela familjen, två döttrar med respektive och maken är på landet och det är bara jag och yngsta dottern hemma så det blir vi som har Mellofest och med övrig familj i familjechatten. Det går det också.

Ha en fin helg!